Därför gäller det att vara extra tydlig.

För den politiskt okunnige är jag ett högerspöke – för den ideologiskt halvbildade är jag nyliberal – för den politiskt intresserade är jag centrumlibertarian.

—

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, ideologi

Ständigt denna fokus på förövaren.

Vad ska vi säga om de två mördade männen? En av dem skulle kunna ha varit din pappa eller din farfar. Mördad av en galning, helt meningslöst, och givetvis fruktansvärt sorgligt. Det pratas inte så ofta om de drabbade. Vi förtränger ofta deras skador, lidande och skräckupplevelser.

Det händer inte mig. Det händer andra. Någon annanstans.

Kanske ska vi fokusera mer på brottsoffren, och deras anhöriga, och kanske till och med tillåta oss att strunta i Levona för en liten stund. Psykfall är varken intressanta, spännande, mystiska eller unika – de växer i klasar på träden i den mörka småländska skogen.

—

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, juridik, brott, förövare, brottsoffer

Och mitt svar kanske förvånar. Ja, varför inte? Jämför med världens största och mest utpräglade smältdegel, New York. Här finns italienska kvarter, svarta kvarter, ryska, irländska och judiska. De bor tillsammans, men ändå inte. Precis som vi svenskar gärna söker oss till varandra när vi bor utomlands. Det skänker trygghet att bo bland landsmän, även om man lärt sig det nya språket och tagit till sig den nya kulturen.

Segregation behöver inte vara dåligt. Det kan tvärtom vara något gott. I dessa s.k segregerade områden finns ofta intressanta blandkulturer, som bjuder på nya dofter, smaker och möten. Vi kan dessutom knappast tvinga folk att bo i andra områden än de själva vill. Någon måtta får det vara på den sociala ingenjörskonsten. Det vi räds mest är väl fattigdomen och utslagningen. Att vissa områden helt enkelt ska bli kriminella kåkstäder som befinner sig utanför samhällets ramar.

Kanske är dessa farhågor överdrivna i vårt land där vi har a-kassa, socialhjälp, barnbidrag, flerbarnstillägg, föräldrapenning, bostadsbidrag etc. Ett land där över 40% av de totala offentliga medlen går till bidrag, ersättningar etc, finansierat av en total skattebörda som uppgår till nästan 50% av vår lön. Och så länge det förhåller sig på detta vis, bör vi kanske oroa oss mindre över fattigdomen, och mer om själva rättfärdigheten i systemet.

Godheten och välviljan bedrar oss ibland; för en lågutbildad person utan sparkapital lönar det sig mindre att söka jobb och försörjning på den vita marknaden, än att lyfta bidrag och arbeta på den svarta. Och det är väl här vi finner det egentliga problemet i Sverige. Ett etiskt och ekonomiskt dilemma, där medelklassen mjölkas på sina drömmar och besparingar, medel som skänks vidare till främlingarna som bor någonstans där bortom motorvägen. Kan möjligen konfiskeringen och omfördelningen skapa osynliga murar? Rätt eller fel, döm själva, men skyll inte på segregeringen, låt folk bo var de vill.

—

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, segregering, invandring, flyktingar, Stockholm

Det är långtifrån alla som åker tåg, det handlar inte om ett allmänintresse. Att antalet tågresenärer ökat de senaste decennierna handlar mer om bensinprisets utveckling än om tågens förträfflighet. Vi väljer helt enkelt bort bilen för att vi av ekonomiska skäl måste göra det.

Den spårbundna trafiken, både SJ, SL och Banverket är tillika subventionerade med skattemedel, dvs av folk som inte åker tåg. Om rättvisan i detta kan vi dryfta länge, men vi kan i alla fall konstatera att järnvägarna inte bär sig ekonomiskt.

Många argumenterar för att tågen är miljövänliga, vilket inte är helt sant. Det beror på hur elen produceras. Om kol- och olja står för krämen i ledningarna är tågen dessvärre miljöbovar. Den spårbundna trafiken är inte heller dimensionerad för att klara av allas resebehov. Tågen är ett komplement, och en fjäder i hatten för de politiker som betraktar bilismen som roten till all ondska här i världen.

Politiker från skilda läger har klankat ner på bilismen under många år, och aversionerna har ökat i och med klimatdebatten. Men samma sak gäller här, det är drivmedlet som är boven i dramat, inte bilismen som sådan. Om vi konverterar till renare bränslen hamnar biltrafiken i en annan dager. Och detta håller på att ske nu i skrivande stund. Alltfler biltillverkare lanserar miljövänligare alternativ. Då kanske en sexfilig motorväg mellan Malmö, Göteborg och Stockholm äntligen blir verklighet.

Med allt detta i åtanke är det kanske lika bra att lägga ner SJ? Eller sälja till en entusiastisk privat aktör som möjligen får liv i verksamheten. Pendeltåg och tunnelbanor är svårare att avfärda; våra städer är byggda på ett sådant sätt att kollektivtrafiken blir nödvändigt. Folk bor runtomkring och söker sig mot centrum där arbetsplatserna finns. Om vi däremot INTE pumpat in skattemiljarder år efter år i olönsamma kommunikationssystem kanske stadsmiljön sett annorlunda ut? Att tänka out of the box är inte våra folkvaldas starka sida.

—

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, SJ, SL, Snö, tåg, tågtrafik, tunnelbana

Eftersom de flesta av oss betraktar det hela på avstånd, och inte har förstahandsuppgifter, blir det hela lite svårgreppbart. Men jag vill i all välmening ställa en enkel fråga. Ska poliser se ut såhär?

Kanske. Med tanke på att deras chef, David Beukelmann, ser ut såhär (det är han i ljusa kläder):

Förtroendet för polisväsendet lär knappast öka. Jag skulle för egen del aldrig acceptera att dylika personer stoppade mig, krävde att få förhöra mig el.dyl – med eller utan legitimation. I mina ögon ÄR det här inte poliser. De påminner mest om buset de är betalda för att stoppa. Och givetvis är det du och jag som betalar deras oförtjänta löner via skatten.

En polis har UNIFORM och han utför sitt arbete med stoiskt LUGN, sätter sig ÖVER småaktigheter, och missbrukar INTE sin maktposition. Om poliser inte beter sig på dylikt sätt kommer medborgarna att tappa förtroende för ordningsmakten, och följaktligen ta lagen i egna händer. Rättsväsendet är statens primära uppgift, klarar man inte detta, klarar man inget annat heller.

—

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, polisen, polis, tunnelbanan

Jag släpper av henne vid akuten, och fortsätter med bilen till parkeringsgaraget. Där står ca 10 bilar i kö till porten. Det tar lång tid att komma fram, och ännu längre tid att hitta en plats. Tillslut backar jag in i ett minimalt parkeringsutrymme, med ca 15 cm utrymme på bägge sidorna.

Nu kan jag äntligen återvända till akuten, där jag hittar min fru, som hänvisats till en särskild avdelning. Jag passerar britsar med skadade människor, alla verkar vänta på något, stämningen är lugn men intensiv.

Klockan är ca 10:30, och det går en timme. Vi får reda på att vi kan gå och äta lunch. Läkaren tar emot efteråt. Sagt och gjort, vi beger oss till Astrid Lindgrens barnsjukhus, där det finns en restaurang som är lite trevligare än den vid huvudingången.

Kön är ca 40 meter lång. Här står både sjukvårdspersonal, patienter, anhöriga och väntar på den enkla husmanskosten som portioneras ut över en disk. Vi köar, väntar, äter, fikar, och beger oss tillbaka till akuten. Samma människor sitter i väntrummet. Det har inte hänt så mycket.

Ca kl 14:00 kan vi äntligen komma in till läkaren, och efter en halvtimme har min fru ett recept i handen. Akutbesöket, som egentligen inte var så akut, tog med andra ord 4 timmar i anspråk inklusive parkeringsbestyr.

Glömde jag säga att min fru är nyförlöst, och att vi hade en nyfödd bebis med oss?

I-landsproblem menar många. Vi ska vara förbannat glada över att det överhuvudtaget finns läkare och sjukhus! Själv undrar jag varför inte vården är bättre organiserad i vårt välombonade högskattesamhälle?

Hade något annat företag erbjudit dylik service så hade det med all säkerhet gått i konkurs tämligen omgående. När det handlar om staten och vården är vi beredda att svälja det mesta, trots att notan är ovanligt välsaltad. Vi betalar ju ca 50% i total skatt, inräknat sociala avgifter, moms etc. Hälften av vår lön försvinner in i det grusiga maskineriet, som inte ens kan koordinera ett normalt läkarbesök inklusive dess kringbestyr.

—

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, vård, vården, sjukvård, omsorg

Sedan dess har Google utvecklats till en världsdominerande aktör, där sökmotor-verksamheten blott är en del av helheten. Somliga påstår till och med att Google håller på att bli onda…

Passa dig, om du inte är snäll kanske du blir raderad från Google! Ett tomt hot för de flesta, men inte för dem som driver webbshoppar eller bloggar. Försvinner du från Google är du i princip borta från webben. Det är aldrig bra när EN aktör växer sig alltför stark.

Idag ägs Alta Vista av Yahoo, och fungerar riktigt bra. Microsofts Bing är tillika imponerande. Kanske är det dags att byta igen? Här finns en lista på olika typer av sök- och informationskällor på nätet. Och här, en genomgång av 100 sökmotorer på 100 minuter. Min personliga favorit är nog Zuula, där du kan se sökresultaten från nio olika sökmotorer.

—

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, google, sökmotor, sökmotorer, SEO

För några år sedan bodde jag nära en kyrka, i en liten stad i Grekland. Och mina söndagsmorgnar gick inte av för hackor. När hela arsenalen av kyrkklockor dånade ut över bygden, via mitt fönster, var den efterlängtade sovmorgonen inte bara ett minne blott, utan rent av en omöjlighet.

Jag tror att den här typen utav offentlig religionsutövning, vare sig den är kristen eller muslimsk, är dömd till en långsam död i vår sekulära tidsålder. Vår tolerans för högljudda besvärjelser är ganska begränsad.

—

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, minareter, minaretförbud, schweiz

Kvällspressen borde söka upp en varslad SAAB-arbetare, som smittats av svininfluensan, och dessutom upplever en ovanligt mild vinter.

Det skulle kunna bli årtiondets reportage på temat ”drabbade”. Hela familjen ihopknökad i IKEA-soffan. Snoriga snyftande barn, och lågmälda grymtningar från föräldrarna. Det finns ingen ände på eländet, a-kasseförsörjda, hostande – med snödroppar och tussilago i trädgården. Vart är världen på väg?

—

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, pandemi, klimatkatastrof, finanskris, drabbade

Skandalen är ett faktum, och kallas Climategate utomlands. Nyheten har ännu inte briserat i Sverige, media avvaktar förmodligen dokumentens äkthet, vilket numera verkar vara bekräftat. Ansedda Daily Telegraph gick ut med nyheten den 20:e november.

Vad detta innebär för den hysteriska politiken kring global uppvärmning är ännu svårt att sia om. De flesta av världens mest ansedda politiker har låtit sig luras. Miljarder dollar har plöjts ner i meningslösa klimatprojekt, och undergångspropaganda med avsikt att påverka mänskligheten att byta livsstil.

Fossila bränslen är givetvis inte bra, de förgiftar luft och vatten, men det medger inte att forskare hittar på teorier som inte existerar. Givetvis ska vi avveckla olja och kol, men nu inser vi kanske att detta kan göras på ett metodiskt och genomtänkt sätt. Och de som äger aktier i s.k klimatsmarta företag bör nog sälja så snabbt som möjligt, framtiden är nog ganska oviss i dagsläget.

Att ta över världen med skrämselpropaganda har prövats av både socialister, konservativa krafter och slutligen klimathysteriker. Genom att peka på diverse skräckscenarion kan man få världen i gungning, och givetvis har olycksprofeterna alltid den rätta lösningen. Genom att inskränka våra liv, ransonera el, vatten, förbjuda onödiga resor, lägga ner farliga företag, kan man styra mänskligheten dit man vill.

Vi kan förhoppningsvis konstatera att det inte gick den här gången heller.

—

Uppdaterade källor 091126: The Detroit News, Telegraph, Computerworld, Trueslant.

läs också Dick Erixon och Second Opinion.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, climategate, klimat, miljö, global uppvärmning, koldioxid, växthuseffekten,